Gärdet

... i början...
Men alldeles lagomt till Waldemar ; )

   



Första ägget kommer kanske vid 5-6 månaders ålder.
Denna kraken är 3 veckor och har redan böjat få fjädrar.
De 7 små kycklingarna är inte så små längre (4 veckor) och
har fått flytta ut till stallet nu och där de stortrivs.
Ja... jag sparkade ut dem...
Moderskänslorna försvann när de fick fjädrar och började lukta som hönor...
De verkar vara helnöjda därute, de fick mycket större plats att flaxa runt och leka på!

... för gott.
Det hela gick odramatiskt och lugnt till.
En spruta, sedan gick han och la sig under köksbordet och somnade.
Medan han fortfarande sov så lyfte vi över honom till en bäddad kartong.
Där fick han ligga och mysa under tiden som han föll djupare och djupare in i sömnen.
Waldemar var med och klappade försiktigt katten som skulle sova.
Vet inte om han förstod, men han kände nog på sig att det hela var lite speciellt.
Det känns så bra att ha sluppit köra iväg honom
till en veterinärstation och krånglat till det hela.
Jag tror inte Musse anade något direkt,
det var nog mest skönt att få sova och slippa ha ont.
Jag tyckte inte att det var jobbigt just då, för det var så lugnt och fint. Jag var förbered.
Det är jobbigare nu när jag vet att han ligger nergrävd utomhus i kylan...
Jag börjar väl sörja nu antar jag...
Undrar hur länge det tar innan man vänjer sig vid tanken på att han inte finns mer.
Åååh, vilken stor plats en katt kan ta i ens hjärta!

... på veterinären...
Det är dags att säga adjö till katten Mozart (Musse)...
Tungt!
Åldern tar ut sin rätt och nu har han ont av njursten och lider av inkontinens.
Vi upptäckte det igår kväll när han gick omkring och "droppade".
Han har haft problem med detta tidigare och är någonstans
inärheten av 13 år så det har gått bra längre än vi kunnat hoppas.
Om han "bara hade läckt" så hade man kanske kunnat haft blöja på honom eller nåt
men nu har han ont och det gillar jag inte.
Inget djur ska behöva lida för att jag inte klarar av att säga hejdå när det är dags...
Men åååh vad jobbigt det är! Jag kommer att sakna honom SÅ mycket!
Social, kelig och alltid i närheten!
Han hör till rasen Exotic som är en kusin till perserkatten.
För några år sedan (när han var innekatt) vägde han närmare 8kg!
Min stora gosiga nallekatt!



Ingen ide att ta på sig mascara idag...
Hoppas mina hormoner håller sig lugna så det inte spårar ur totalt...

... på Gärdet!
Välkommna!



Visst är de söta!
De är en vecka gamla och förhoppningsvis så är iaf fyra (av sju) hönor!
Först var det planerat att de skulle få bo i stallet till att börja med,
men mina moderskänslor klarade inte av det.
Klart de ska vara inne i värmen där vi kan hålla koll på dem.
Kelar man mycket med dem så blir de trevligare hönor ; )
Problemet var att hitta ett kattfritt ställe...
enda alternativet förutom skafferiet var pannrummet så nu har vi
installerat dem där med en liten lampa att värma sig vid.
Lugnt, tryggt, varmt och mysigt.
Precis som det ska vara när man är liten!

... i hallen...
Jodå, nog får de ligga still...
Katterna verkar HOPPA över dem...
Så här ser det ut efter en och en halv dag
om man inte hinner med att städa efter dem...
Vid kattmaten på bänken...



och självklart på de nymålade köksluckorna...



Man kan oxå följa spår över hela diskbänken och spisen,
köksbordet, vardagsrumsbordet, och RUNT övriga mattor i huset...

Suck!
När vi byggde om verandan och flyttade på trappen i sommar
så hann vi inte med att fixa grusgången...
därför har vi för tillfället ett lerbad att gå i innan vi kommer in...
Människor med vett i skallen går ju runt leran men
katterna verkar tycka att det är super med lerinpackade tassar...

Jag önksar att det kunde bli kallt och frysa på lite snart!!!
Men tills dess får jag väl springa runt men min trasa
några gånger om dagen för att hålla det hela i schack.

Suck igen...

..hösten är här...
Vi har fem katter...
En timme efter att man skurat golvet så kan man redan se de tre "stigarna"...
In till vardagsrumet, uppför trappen, och in i köket...
Nu ska jag se om inte massa mattor kan minska lite
på dessa söta med ack så trista tassavtryck.



Mattorna är inte så stora så det är inga problem
att slänga dem i tvättmaskinen med jämna mellanrum.
Måste säga jag gillar mattornas mysfaktor.
Jag ÄLSKAR trasmattor!
; )

... kryddar Gustav sin egen rumpa...
(gräver sin egen grav)

Det är ingen underdrift!!!
Han började redan vid femsnåret i morse...
Utanför vårt sovrumsfönster...



KUCKELIKU!!!   KUCKELIKU!!!



Waldemar tycker att det är roligt men
om det ska fortsätta så här så tröttnar nog han med till slut.

Gustav kom i onsdags så jag hoppas det lugnar ner sig...
Kanske måste han hävda sig och skrika...
JAG ÄR STÖRST!!!   JAG ÄR VACKRAST!!!
Tills de andra hönorna ger med sig och inte orkar höra mer...

... hönsen lämnades obevakade i 20 min medans Nisse och Waldemar var på promenad...
... när de kom tillbaka var det helt tomt på hönor...
ett litet ägg var det enda som fanns kvar...
SUCK!!
Vi som gladde oss åt att  de tre första kycklingarna visade sig vara hönor.
Vi hade även fått två kycklingar till.
Allt som allt var det Agda och tre hönor till plus två tonårskycklingar som försvann.
Efter lite skallgång så hittade vi två ihjälbitna hönor men de andra var helt borta.

Till vår stora glädje mitt uppe i all sorg så kom en höna tillbaka på kvällen.
Vi har döpt henne till LIV.
Hon har nu fått två små kycklingar som sällskap
så det hela har liksom börjat om från början på ett vis.

Men de får bara sprätta lösa på gräsmattan under uppsikt.
Vi väntar på augusti så att Nisse får praktisera sin jägarexamen med RÄVJAKT!

I övrigt är det lugnt och skönt på gården... vi väntar på solen så att vi kan slå hö.

Kraaam på er!

Agda har värpt sitt första ägg här på Gärdet!!!
Kul att hon redan trivs så bra!



Här har ni Agda och de tre tonårskycklingarna!

... vid MATskålarna...

'

Här har vi Kisa, Simon och Musse...

När man fyller på MATskålarna kan man vara säker på
att det trippar i trappan och slår i kattluckan här på Gärdet.
Alla våra fem katter är riktiga MATvrak.
Det blir ofta trångt och till och med kö ibland...
De hade MATplats på golvet förut men
Waldemar tycker tyvärr oxå att det är smaskens :)

Jag får väl passa på att säga GRATTIS till  Simon och Kisa som fyller två år denna vecka!
Tycker inte det var inte längesedan vi hittade dem under soffan...

...dräller det katter...
Det är den stora charmen med vinterhalvåret tycker jag.
När det är surt väder ute så samlas alla katterna inne och myser.
Var du än befinner dig så finns det alltid någon kärlekskrank kissemiss i närheten...



Kökssoffan är ett favoritställe...
I hörnet ser ni Kisa...

   

... i soffan ligger Chopin (choppe) och Doris...
...vid symaskinen vilar Mozart (musse)...

... och Simon, som helst vill vara ute i stallet, är inne och lapar  lite mjölk...
Mysigt!!

Soffan i vardagsrummet har varit upptagen av två andra ...
Både Nisse och Waldemar har haft någon slags magsjuka idag,
så det har varit fullt upp med att serva dem, elda,
hämta ved, mocka, bära vatten, dammsuga mm...
Självklart spydde Waldemar ner både sin och vår säng...
fattar inte hur han lyckades pricka ALLA  täckena och ALLA kuddar...
så tvättmaskinen har gått för fullt hela dagen...
Tur att en av oss var på benen...
Har jag otur så är det min tur att ligga och må illa imorgon... :(

... som inte hinner vara mer med sin häst...
Så kanske jag skulle ha uttryckt mig i mitt förra inlägg,
för herregud vad synd det var om pållen helt plötsligt!!!

Hästarna är ju vårt gemensamma stora intresse om man räknar bort lillen...
Jag har aldrig ens tänkt tanken på att våra hästar
på nått vis skulle lida här hos oss...

Vart skulle de kunna ha det bättre?? (förutom i stor flock)



- Är det synd om oss???



Han måste ha sett helt miserabel ut i förra inlägget,
kanske ger detta foto en bättre bild utav verkligheten.
Det är taget i somras i deras stora sommar hage...

Kanske ska jag lägga till att ni tittar på en pensionär
som har gjort sitt slit i detta liv och nu njuter av harmonisk avkoppling!
Självklart rider vi ut då och då men inte lika ofta.
Förrut så tränade vi och han var tvungen att vara i bra konditon för att kunna orka.
Nu tar vi dagen som den kommer.
Så fort våren kommer blir det ju mer tid till roliga promenader.

Under tiden har han allt han behöver!
Fri tillgång på mat, stora hagar med vindskydd, stor box med mycket
spån att rulla i, regelbunda besök av hovslagare, kärlek och sällskap...
Vad saknas???

Det tidigare inlägget handlde ju om att JAG saknade mer tid med honom,
jag tyckte ju synd om mig själv...

...när ska matte ha tid för dig???



För ca tre år sedan tillbringade jag all ledig tid med min älskade häst.
Vi var ute på allt från promenader till långturer i ur och skur, VARJE DAG!
Före jobbet efter jobbet, på helgen "you name it" ! Jag var i stallet!
Men det var då och nu är nu...
...skulle aldrig kunnat föreställa mig att en gård
och en liten bäbis skulle kunna ta så mycket tid...
Jag tror och hoppas att min häst inte har nåt emot att ha lite semester.
Som gammal travare har han ju aldrig haft nån förut
så det är väl egentligen på tiden...
...men jag tycker det är synd, för det vi hade tillsammans
jag och han håller på att glömmas bort...
 Nu är det bara in, ut, utfodring och eventuellt lite snabb avbortsning...

JAG SAKNAR MIN HÄST!
Fast han står utanför köksfönstret...

Detta är ingen rolig procedur...
varken för mig eller katterna...





- Vill inte...
Meeeen man har inte så mycket annat att välja på,
både Musse och Choppe är för lata för att vässa klorna själva...

I helgen hade vi besök av våra nya vänner, familjen Laurila.
Vi bakade bullar på förmiddagen
och det verkade som att det var populärt både bland vuxna och barn.
Farmor och två av våra arbetskamrater kikade oxå förbi.
När kvällen kom hade vi 6 bullar kvar...
Precis som det ska vara!

   

Gott med bullar var det,
men en liten ridtur var nog dagens höjdpunkt för Arvid och Moa (och Banjo).
Välkomna igen!

Waldemar längtar tills han blir större och kan börja rida...
än så länge får han nöja sig med att mata hästarna med morötter...




Om han inte äter upp dem själv...

     

Irco och Banjo ( bakom luggen) i sina boxar....

Får vi lov att presentera gårdens fritidssysselsättning...
...Banjo...



En bild säger mer än tusen ord...

- Min polare Timja...



Timja följer Walle överallt...
hon har upptäckt att han lämnar smörgåsrån efter sig...

Jag älskar kossor!
De är så söta och gör sig bra på bild!
Grannen har ca 150 st här i omgivningen...
Det är svårt att inte fota dem när man har kameran med sig...