Somnat in...

... för gott.
Det hela gick odramatiskt och lugnt till.
En spruta, sedan gick han och la sig under köksbordet och somnade.
Medan han fortfarande sov så lyfte vi över honom till en bäddad kartong.
Där fick han ligga och mysa under tiden som han föll djupare och djupare in i sömnen.
Waldemar var med och klappade försiktigt katten som skulle sova.
Vet inte om han förstod, men han kände nog på sig att det hela var lite speciellt.
Det känns så bra att ha sluppit köra iväg honom
till en veterinärstation och krånglat till det hela.
Jag tror inte Musse anade något direkt,
det var nog mest skönt att få sova och slippa ha ont.
Jag tyckte inte att det var jobbigt just då, för det var så lugnt och fint. Jag var förbered.
Det är jobbigare nu när jag vet att han ligger nergrävd utomhus i kylan...
Jag börjar väl sörja nu antar jag...
Undrar hur länge det tar innan man vänjer sig vid tanken på att han inte finns mer.
Åååh, vilken stor plats en katt kan ta i ens hjärta!

Kommentarer
Postat av: jess

jag har oxå alltid gråtit floder när våra katter lämnat "de jordeliga jaktmarkerna" de är jo oxå våra bebisar!!!!!!!

2008-10-23 @ 22:40:49
URL: http://emmelinnis.blogg.se/
Postat av: jess

alltså man gossar och bär omkring och sover med, försöker fostra, leker med, ja det är inte konstigt att man saknar dem.

2008-10-23 @ 22:42:20
URL: http://emmelinnis.blogg.se/
Postat av: fru mju

åh va sorgligt. det är alltid lika tungt. kram

2008-10-24 @ 08:44:05
URL: http://frumju.blogspot.com/
Postat av: Chatarina

Det är tur att jag har fyra andra katter som jag kan töla med...

De undrar väl vad det tagit åt "mamma" för jag kan inte gå förbi utan att kela lite...

Vet inte om jag försöker trösta dem eller mig... de verkar inte vara ledsna men OM de skulle vara det så måste jag ju trösta...

Det går bra nu... var jobbigt just då men nu funkar livet som vanligt igen, fast han finns i tankarna och blir saknad flera gånger om dagen.

:)

2008-10-24 @ 20:39:17
Postat av: matte Maria

Att sörja sin husdjur är ett gott tecken.

Älskar man någon, människa eller ett djur så sörjar man så klart då man förlorar dem...

Saknar min Silva fastän det är ca 1,5 år sedan hon somnade in i mina armar. Tur jag har en ny liten vovve att älska nu!

2008-11-13 @ 22:52:39
URL: http://vovve.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0